Just nu ser jag ingen mening med livet, överhuvudtaget. Allting går bara emot mig och det är ALLTID nått.. och jag får ofta höra "shit vilken otur du har jämt!" och jag kan inte annat än att hålla med. Folk undrar hur jag orkar, men sanningen är att jag gör inte det. Jag orkar inte kämpa, jag orkar inte kämpa för mig själv, jag orkar inte kämpa för någon annan, jag orkar inte kämpa för att leva. Jag är på botten, där jag aldrig ville hamna igen. Men nu är jag där och vettufan hur jag ska lyckas ta mig därifrån. Jag vet inte om jag kommer göra det den här gången, lyckas.
Just nu som grädde på moset går jag runt och oroar mig då min kropp verkar ha fuckat ur totalt. Vet inte vad som är fel och jag vet inte vart jag ska vända mig riktigt. Det är som sagt något JÄMT och jag orkar verkligen inte mer. Vet seriöst inte varför jag är kvar här. Det är väl att man går och hoppas nånstans innerst inne att det kommer vända nån gång. Men har det inte gjort det på 12 år så lär det aldrig göra det heller.
